våga vilja.

Lasttränade henne på fredagskvällen i hopp om att verkligen träna. Körde ett nytt knep med ett dressyrspö som jag kunde använda som en förlängd arm och korrigera henne åt den sidan jag ville ha henne åt. Efter en kvart var hon inne första gången. Backade ut, gick ett varv, in igen, utan tvekan gick hon direkt på. Backade ut igen, la undan spöt och gick på igen. Sån underbar känsla när jag haft så mycket problem tidigare. Morgonen där på var de dags att visa min far vilka framsteg hon faktiskt gjort och....! Hon gick på direkt, pappa satte fast bommen, drog upp rampluckan och bara log mot mig. Eftersom han är van vid att jag står och gråter, missar veterinärtider osv bara för att vi inte kan lasta Jox. Nu var hon inne på 30sek och vi åkte mot tävlingen. Hon skötte sig exemplariskt, 2a i första ta hand klassen jag någonsin tävlat och jox förmodligen första tävling på sina 13år. Dock tävlade jag bara E klass för att jag inte har känt att det var nödvändigt att skaffa licens på en häst som för mig var främmande på tävlingsbanan, hon kanske kunde få spel, vägra gå osv, då är det bortkastade pengar. Men hon skötte sig, andra klassen som var westernridning gick oxå bra, första uppsuttna klassen och vi slutade 3a. Nollade på travökningen vilket var kul! Sista klassen var inte Jox klass alls, pleasure... Hon lekte typ snabbast vinner. Vi slutade 6-7a? Minns ej. Sen lastningen, hon gick in på första försöket :). Så nöjd! Så nu satsar vi på att tävla åt minstånde en klass till i år. Sen är ju tanken att hon ska betäckas till våren ;)



Världens bästa ponny ❤️